Vi i universitetsledningen har precis kommit tillbaka från en veckolång resa i USA. Det var en sedan länge planerad resa med avsikten att vi skulle knyta starkare band till några av USA:s främsta forskningsuniversitet. En resa av det här slaget är en stor satsning, både i tid och pengar. Vi åker med en tydlig agenda och gemensamt för alla resor av det här slaget är att möten och arrangemang ska leda till att stärka universitetets internationella position. På forskarnivå har vårt universitets forskare sedan lång tid många framgångsrika samarbeten i USA, men vi har inte haft några formaliserade utbyten på organisationsnivå. Målet den här gången var därför att vi skulle öppna dörrarna för nya samarbeten inom några utvalda områden: AI, Life science, kvantteknik, hållbar utveckling. I samarbete med svenska ambassaden i Washington arrangerades ett möte där vi tillsammans med sju andra svenska universitet lyfte gemensamma internationella frågor om forskningens öppenhet och säkerhetsfrågor. Genom ambassaden blev det också träffar med bland andra EU:s Science Counsellor, Department of Energy och Association of American Universities. Dessutom åkte vi på studiebesök till University of Maryland, New York Academy of Science, Harvard university och Broad Institute. Överallt väckte våra satsningar på de nya tvärvetenskapliga forskningsinstituten inom UUniFI stort intresse, vi fick många nyfikna frågor och bra diskussioner om möjliga framtida samarbeten. När vi var i landet passade vi också på att möta Sveriges generalkonsul i New York, Erik Ullenhag, och Sveriges honorärkonsul i Boston, Ann-Kristin Lund – allt enligt schema.
Men trots noggrann planering blev resan inte som vi trodde när vi började prata om den för snart ett år sedan. Som bekant har mycket hänt i Amerikas förenta stater den senaste tiden. Den nya presidentens intåg har betytt en helt ny situation som gjorde resan och våra samtal viktiga på ett sätt som vi inte hade kunnat förutse. Med oss på resan hade vi professor Dag Blanck som jag bett skriva om sina upplevelser och reflektioner. Här kommer hans text:
En rundresa bland amerikanska akademiska institutioner idag är omtumlande och oroande. Donald Trumps återkomst till Vita huset har inneburit stora och snabba förändringar på många områden i det amerikanska samhället, inklusive forskning och utbildning. Den nya administrationen har utfärdat en lång rad ”Executive Orders” som påverkar högre utbildning och forskning, men har också inlett en process för att avskaffa det federala utbildningsdepartementet. Columbia University kommit i skottgluggen, och internationella studenter som deltar i politiska protester riskerar att förlora sina viseringar och bli utvisade.
Så gott som alla vi träffade var djupt oroade över vad som pågår. Även om vi vet att privata donationer och filantropi spelar en stor roll i USA, står den federala regeringen för betydande forskningsanslag, genom t.ex. National Institutes of Health, National Science Foundation, Department of Energy, och National Oceanic and Atmospheric Administration. Dessa och andra myndigheter har fått sänkta anslag, och finansieringen för olika projekt har dragits tillbaka. Frågan om indirekta kostnader har blivit central. De har sänkts väsentligt, vilket gör att forskningsprojekten måste bantas mycket kraftigt eller inte kan genomföras alls. Osäkerheten har lett till att många universitet har infört anställningsstopp och/eller avskedat personal. Antagning till forskarutbildningarna har minskat eller frusits. Detta gäller även på privata, resursrika universitet som Harvard eller Johns Hopkins.
Förändringarna går med hög hastighet, vilket gör det svårt att överblicka vad som händer. Administrationen har bl.a. riktat in sig på vad man uppfattar som politiserad forskning (woke), och referenser till t.ex. mångfald, genus och ras har rensats bort, och har t.ex. beordrat att Columbias institution för studier av Mellanöstern, Sydasien och Afrika (MESAAS) skall förändras och sättas under ett förvaltarskap. Om inte så sker, riskerar Columbia att förlora betydande summor i federala forskningsmedel. Här finns en klar koppling till protesterna mot Gazakriget, och en direkt bestraffning av ett enskilt universitet som har skakat om ordentligt bland andra lärosäten.
Den akademiska friheten är satt under stark press. I januari gjorde Association of American Universities, en intresseorganisation för de 71 ledande forskningsuniversiteten och vars ordförande Barbara Snyder vi träffade, ett mycket skarpt uttalande om vikten av att göra motstånd (https://www.aaup.org/report/against-anticipatory-obedience). AAU varnar för vad Yale-historikern Timothy Snyder kallar ”anticipatory obedience”, dvs att anpassa sig redan innan beslut har fattats. AAU är också del i den rättsprocess som pågår för att förhindra regeringen att inställa redan beslutade utbetalningar av forskningsanslag. Barbara Snyders kommentar att hon aldrig kunnat tänka sig att AAU skulle stämma den federala regeringen som i över ett halvsekel spelat en så stor roll för att befästa den amerikanska ställningen inom forskning och innovation, är talande.
Vilka slutsatser kan man dra? Den amerikanska akademin är under attack, och förtroendet för universitetet och vetenskap går ner i USA. En huvudledare i New York Times talar t.o.m. om “The Authoritarian Endgame on Higher Education” (https://www.nytimes.com/2025/03/15/opinion/trump-research-cuts.html).
Många av våra i och för sig oroliga interlokutörer rådde oss ändå att ha lite is i magen och vänta och se vilka konsekvenserna faktiskt blir. Kanske är de lite rosenkindade. Universitetens ställning är en del av Trump-administrationens attack på den federala staten i stort, och delvis beroende av kommande utslag i Högsta domstolen.
Vi måste dock vara beredda på att stora förändringar kommer att ske. Frågan om vi har vad Lars Strannegård i DN nyligen kallade ett ”Einstein moment”, nämligen att utnyttja möjligheterna att rekrytera kompetens från USA till Sverige, var också på tapeten. Här menade många att det främst är bland de yngre forskarna som kan tänka sig att flytta utomlands som vi skulle kunna hitta intresserade kandidater. Alternativet för unga begåvningar kan också vara att byta karriär och söka sig utanför akademin.
Samstämmiga röster från våra samtal med bl.a. Harvard, Broad Institute, AAU, University of Maryland, The New York Academy of Sciences talade om behovet att vidmakthålla internationella kontakter, bl.a. med Europa och Sverige. Forskningsimpulserna har över tid gått fram och tillbaka över Atlanten. De humboldtska universitetstraditionerna från Tyskland påverkade framväxten av de moderna forskningsintensiva amerikanska universiteten vid slutet av 1800-talet. Dessa universitetet har sedan mitten av 1900-talet i ett sorts partnerskap med den federala regeringen utvecklats till världsledande och världsdominerande institutioner, och dragit till sig forskare från hela världen.
Frågan som inställer sig är om de nuvarande akademiska kontinentalplattorna håller på att förskjutas nu. Är den amerikanska dominansen hotad? Kanske vänder strömmarna, när amerikanska kollegor nu tittar mot t.ex. Europa för stöd. I dessa svåra tider blir samarbeten extra viktiga som ”livlinor”, som en person formulerade det. Det var slående med vilken välvilja som vi mottogs, och hur starkt intresset var för att samspela oss. ”We need you”, som någon sa. Ett kvardröjande intryck är betydelsen av den internationella vetenskapliga gemenskapen, och att den kan vara en motkraft mot auktoritära och anti-intellektuella rörelser i vår samtid.
