Under den senaste tiden har det kommit in många brev till min funktionsadress vid universitetet. Huvuddelen av breven handlar om att universitetet borde ta avstånd från Israels agerande i Gaza. Dessa brev är många och ganska lika. Men på sista tiden har det också kommit andra brev som talar om utsatthet och obehag. Dessa brev är skrivna med individuell omsorg och ibland sorg. I dessa unika brev uttrycker medarbetare och studenter hur de känner sig utsatta, obekväma och ibland rädda.
Jag vill understryka att vi vid vårt lärosäte inte kan ha det så. Här ska alla kunna vistas, verka och söka kunskap. Respekt för varandra och varandras åsikter är en självklarhet. I ledningen har vi inte bytt åsikt eller ändrat oss i sakfrågan kring ställningstagande på grund av demonstrationerna.
För tydlighets skull:
Ett universitet är en hemvist för kritiker och kritiskt tänkande. Om ledningen för ett lärosäte tar ställning i universitetets namn i en samhällsfråga riskeras det fundament som akademin vilar på genom att friheten för individerna som utgör helheten begränsas. I åsiktsfrågor pågår ingen votering eller jakt efter konsensus inom en akademi. Tvärtom måste vi alltid värna insikten att majoritetens åsikt inom ett universitet aldrig ska påtvingas alla dess medarbetare eller studenter. Universitetet tar därför inte politisk ställning. Vi undviker det i demokratins namn även när det är obekvämt och svårt.
Vi är ett universitet och måste stå fria från påtryckningar och värnar alltid frihet och demokrati. Självklart vill vi att kriget upphör, att dödandet tar slut, att den humanitära hjälpen når fram. Vi hoppas att den historiskt långa konflikten, som eskalerat på ett skrämmande sätt sedan den 7 oktober, får en fredlig lösning, precis som vi uttryckt tidigare.
Tills det sker måste alla verksamma vid vårt lärosäte kunna känna sig välkomna och trygga. Det är ett gemensamt ansvar.
