Författare: Anders Hagfeldt (Sida 1 av 4)

Det som sker i Gaza är en humanitär katastrof och orsakar ofantligt mänskligt lidande. Utvecklingen måste stoppas. Vi välkomnar därför Sveriges regerings fördömande av Israels agerande och bjuder in vår regerings representanter till ett samtal med universitetets forskare för att hitta vägar för ett konstruktivt agerande från svensk sida.

De senaste dagarna har Israels premiärminister Netanyahu offentligt berättat om planer på att fördriva Gazas befolkning. Dessa uttalanden har lett till omfattande fördömanden. I det närmaste samstämmigt har sakkunniga konstaterat att ett genomförande av planerna skulle innebära ett ”brott mot mänskligheten”. (Samma agerande benämndes ”etnisk rensning” under kriget i Bosnien och Hercegovina.) Även Sveriges regering har varit tydliga i sitt fördömande. Uppsala universitets styrelse (Konsistoriet) uppmanar i en skrivelse regeringen att agera kraftfullt i alla tillgängliga kanaler.

Redan tidigare har det klarlagts att både Israel och Hamas gjort sig skyldiga till krigsförbrytelser, sannolikt även brott mot mänskligheten. Av de tiotusentals civila som har fallit offer för kriget är den absoluta majoriteten civila palestinier, kvinnor och barn som drabbats av Israels krigshandlingar. Israel har motiverat de militära insatserna med att de velat befria gisslan som Hamas fortfarande håller sedan den 7:e oktober 2023 och att de vill säkerställa att Hamas inte längre kan utgöra ett hot mot Israel. Det stora antalet civila offer förklaras med att Hamas integrerar sina baser i civil infrastruktur och uppehåller sig i närheten av civila samt att de använder mänskliga sköldar – också det en krigsförbrytelse. Israel har förvisso rätt att försvara sig, men denna rätt ger inte den israeliska krigsmakten grönt ljus att begå krigsförbrytelser eller att förhindra leveranser av olika förnödenheter, mat och vatten till civilbefolkningen. Man är tvärtom skyldig att agera i enlighet med Genèvekonventionens principer om distinktion mellan civila och soldater, proportionalitet mellan mål och medel, samt sträva efter att inte orsaka onödigt lidande. Med den kunskap som finns kan vi konstatera att Israel inte uppfyller Genèvekonventionens krav och att omfattningen i dödandet vittnar om att ett antal folkrättsbrott har begåtts. Med allt detta i åtanke behöver Sveriges regering, i den akuta situationen, agera kraftfullt.

Vid universiteten i Sverige har krav på bojkott av samarbeten med israeliska universitet framförts av anställda forskare, lärare och studenter – bland annat hos oss vid Uppsala universitet. Universitetet har en annan syn. Skälet för detta är att universiteten har en central roll i en demokratisk rättsstat – inte minst som kritisk röst. Det kräver internationellt stöd till kritiskt tänkande akademiker, inte isolering.

Ett universitets uppgift är nämligen inte, som organisation, att ta ställning i utrikespolitiska frågor. Universiteten ska bedriva undervisning och forskning samt förmedla kunskap och främja kritiskt tänkande. Universiteten ska vara en säker plats för diskussion och meningsutbyte där ingen får utsättas för diskriminering eller hot. Hos oss ska alla vara fria att kritisera och kommentera utvecklingen i världen utifrån sin expertis.

I Sverige har denna syn på akademin blivit en integrerad del av vår självbild och i Dag Hammarskjölds anda har många arbetat för att bygga upp ett förtroende för Sverige som en förebild i arbetet för att skydda mänskliga rättigheter och beivrandet av folkrättsbrott. Den diplomatiska vägen har varit vår och i Uppsala har vi genom forskning inom folkrätt, statsvetenskap, freds- och konfliktforskning samt satsningar på centrumbildningar som Förintelse- och folkmordsstudier, Alva Myrdal-centrum för kärnvapennedrustning, för att nämna några, placerat oss på den internationella kartan bland de som tror på diplomatins kraft. Här har vi också historiskt haft framgångar som stärkt oss i vår övertygelse.

Vi välkomnar nu Sveriges regerings uttryckliga fördömande av Israels agerande och bjuder samtidigt in vår regerings representanter till ett brett samtal med våra forskare för att hitta vägar för ett konstruktivt agerande från svensk sida.

Så blir det vår igen. Uppsala har återigen visat sig från sin finaste sida med glädje och gemenskap idag. Backen full med folk vid treslaget, fin stämning vid forsränningen och på Uppsala Konsert och Kongress har vi haft en trevlig sillunch tillsammans med hågade vårfirare. 

Det är en styrka att Uppsala trots tragiska händelser under gårdagen väljer att hålla kvar vid traditionen och fira våren tillsammans. Samtidigt som våra tankar går till drabbade, som Erik Pelling tydligt markerade under sitt tal vid Sillunchen på UKK, måste vi välja att vara tillsammans i glädje och gemenskap – så värnar vi vårt Uppsala bäst. 

Här visar jag några bilder från min dag. Ta hand om er. Glad Vår! 

Det stora arbetet med vår egen forskningsvärdering – KoF24 (Kvalitet och Förnyelse, 2024) – är snart klart (Du har väl anmält dig till konferensen den 8 maj). Hela universitetet har involverats och vi konstaterar med stolthet hur forskare och grupper driver kunskapsfronten framåt genom forskning av högsta kvalitet. Samtidigt är inte avsikten med utvärderingen att klappa oss själva på axeln och nöja oss med sakernas tillstånd. Syftet är ju att hitta förbättringspotential, vägar framåt för att vässa oss ytterligare. Arbetet går i linje med att vi i våra Mål och strategier slagit fast att universitetet ska stärka sin position som internationellt ledande forskningsuniversitet. 

Samtidigt finns det annat som universitetet också måste förhålla sig till, exempelvis mätningar som görs av olika institut och organisationer som får stort internationellt genomslag. Vi talar om Times Higher Education, QS world education rankings, Shanghai rankings m.fl.. Dessa rankninglistor påverkar oss direkt och indirekt. De kan exempelvis styra studenter från vissa länder när de söker stipendier för studier och ha betydelse för vissa finansiärer. Här kan vi glädjas åt att vi på de internationella rankningslistorna plockat några placeringar de senaste åren.

Däremot finns anledning till större oro om vi gör en jämförelse med andra svenska universitet. Ser vi till vetenskapligt genomslag genom vetenskaplig publicering är bilden mindre positiv. Publikationer bland de tio procent mest frekvent citerade visar en nedåtgående trend (just nu ligger vi på sjunde plats i Sverige).

Det här behöver vi göra något åt. Arbetet med att genomlysa vår forskning genom KoF24 hjälper oss en bit på vägen. Genom KoF24 har vi hittat många goda förslag och vägar framåt som visar att universitetet med hjälp av kritiska vänner från andra lärosäten förmår upptäcka strukturella problem och gemensamma behov. En viktig styrka med KoF-modellen är att vi äger processen själva. Det är vår utvärdering och vi kan utforma den så att den så effektivt som möjligt bidrar till vår utveckling. Om vi vågar vara djärva kan vårt universitet förbättras mycket genom förslagen. 

KoF24 styr vi själva över, men de flesta bedömningar och rankingar sköts av andra. Fortfarande händer det att fokus ligger på det totala antalet artiklar, snarare än kvaliteten. Det går också ibland att manipulera systemen genom att till exempel forskare citerar varandra och till och med sig själva. 

Sätten att bedöma och mäta forskare och forskning är långt ifrån perfekta. Många vill skapa bättre system och diskussionen har lett fram till olika förbättringsinitiativ. Ett av de senaste i raden är The Agreement on Reforming Research Assessment (ARRA) och The Coalition for Advancing Research Assessment (CoARA). Det är ett initiativ som syftar till att bedömning av forskare och forskning ska vara övervägande kvalitativ, även om kvantitativa data kan utgöra viktigt underlag. Organisationen arbetar bland annat för att rankning inte ska påverka bedömningen av enskilda forskare, att bibliometriska mått ska användas med eftertanke och att kriterier, verktyg och processer för en rättvisande och allsidig bedömning av forskare och forskning ska utvecklas. 

CoARA är en viktig satsning som Uppsala universitet deltar i. Vårt förhållningssätt var till en början avvaktande, eftersom CoARA i tidiga förslag saknade viktiga nyanser. Till exempel avråddes helt från användning av rankning och vissa bibliometriska data, en tanke som vi inte tror är varken möjlig eller bra. Nu står CoARA för en mer balanserad syn. Uppsala universitet har då valt att gå med i CoARA, eftersom organisationen har många viktiga medlemmar och forskningsfinansiärer anpassar sig till CoARA i sina utlysningar. Uppsala universitet är med i flera arbetsgrupper i organisationens svenska nationella kapitel och har ordförandeskapet i den arbetsgrupp som arbetar med forskningsfinansiering. Engagemanget är väl avvägt. För universitetets bästa är det viktigt att ta del av vad som händer, att kunna påverka, att föra hem viktig kunskap och vara i det rum där diskussioner som direkt påverkar oss förs. 

Frågor om utvärderingar och bedömning är viktiga för Uppsala universitet, för alla lärosäten i Sverige, Europa och i resten av världen – bedömningen av forskning och forskare måste vara så rättvisande och tillförlitlig som möjligt. Ett perfekt system kommer vi knappast få, men vi har inte råd att stå vid sidan och klaga på bristerna. Uppdraget måste vara att arbeta för förbättringar samtidigt som vi försöker navigera klokt i det system som råder. I slutänden handlar allt om att vi ska utveckla vårt universitet så att vi skapar de bästa förutsättningarna för utbildning och forskning. Ett första steg är att ta vara på lärdomarna från KoF.  

Uppsala universitet har nu genomfört sin fjärde forskningsutvärdering sedan 2007 – Kvalitet och Förnyelse 2024 (KoF24). Med hjälp av externa paneler – och i vissa fall benchmarking – har vetenskapsområden och fakulteter genomlyst sina forskningsmiljöer. Vi har också skärskådat det gemensamma arbetet med att skapa förutsättningar för välfungerande forskningsinfrastruktur samt mång- och tvärvetenskaplig forskning.

När jag tar del av resultaten från KoF24 känner jag stolthet över vårt universitet. Vi bör verkligen glädja oss åt bekräftelsen på allt som fungerar väl och fortsätta vårda det. Men vi är också i ständig rörelse i vår strävan efter förnyelse och excellens. Nästa steg är att förvalta de insikter vi fått. Det stora arbetet kommer att ske inom våra vetenskapsområden, fakulteter, institutioner och forskningsmiljöer, men även vi i universitetsledningen har ett jobb att göra. 

Vi vill att alla goda idéer och kloka reflektioner ska bli hörda och därför kommer vi ha en universitetsgemensam heldagskonferens om KoF24. Den äger rum den 8 maj 2025, kl. 9.00–18.00. Dagen kommer att innehålla paneldiskussioner och anföranden med olika infallsvinklar på utvärderingsresultaten samt framåtblickande diskussioner. Jag ser fram emot att samtala med er om resultaten och om hur vi nu arbetar vidare, men också om upplägget av KoF24, som sett olika ut inom de olika vetenskapsområdena. Jag hoppas att vi ses där! 

Konferensens program: https://www.uu.se/kalendarium/2025/2025-05-08-kof24-konferens

Anmälningslänk till konferensen: https://registration.invajo.com/200a13aa-332d-470d-827a-4a82d65a40c6

Sista anmälningsdag är 21 april

Vi i universitetsledningen har precis kommit tillbaka från en veckolång resa i USA. Det var en sedan länge planerad resa med avsikten att vi skulle knyta starkare band till några av USA:s främsta forskningsuniversitet. En resa av det här slaget är en stor satsning, både i tid och pengar. Vi åker med en tydlig agenda och gemensamt för alla resor av det här slaget är att möten och arrangemang ska leda till att stärka universitetets internationella position. På forskarnivå har vårt universitets forskare sedan lång tid många framgångsrika samarbeten i USA, men vi har inte haft några formaliserade utbyten på organisationsnivå. Målet den här gången var därför att vi skulle öppna dörrarna för nya samarbeten inom några utvalda områden: AI, Life science, kvantteknik, hållbar utveckling. I samarbete med svenska ambassaden i Washington arrangerades ett möte där vi tillsammans med sju andra svenska universitet lyfte gemensamma internationella frågor om forskningens öppenhet och säkerhetsfrågor. Genom ambassaden blev det också träffar med bland andra EU:s Science Counsellor, Department of Energy och Association of American Universities. Dessutom åkte vi på studiebesök till University of Maryland, New York Academy of Science, Harvard university och Broad Institute. Överallt väckte våra satsningar på de nya tvärvetenskapliga forskningsinstituten inom UUniFI stort intresse, vi fick många nyfikna frågor och bra diskussioner om möjliga framtida samarbeten. När vi var i landet passade vi också på att möta Sveriges generalkonsul i New York, Erik Ullenhag, och Sveriges honorärkonsul i Boston, Ann-Kristin Lund – allt enligt schema. 

Men trots noggrann planering blev resan inte som vi trodde när vi började prata om den för snart ett år sedan. Som bekant har mycket hänt i Amerikas förenta stater den senaste tiden. Den nya presidentens intåg har betytt en helt ny situation som gjorde resan och våra samtal viktiga på ett sätt som vi inte hade kunnat förutse. Med oss på resan hade vi professor Dag Blanck som jag bett skriva om sina upplevelser och reflektioner. Här kommer hans text:

---

En rundresa bland amerikanska akademiska institutioner idag är omtumlande och oroande. Donald Trumps återkomst till Vita huset har inneburit stora och snabba förändringar på många områden i det amerikanska samhället, inklusive forskning och utbildning. Den nya administrationen har utfärdat en lång rad ”Executive Orders” som påverkar högre utbildning och forskning, men har också inlett en process för att avskaffa det federala utbildningsdepartementet. Columbia University kommit i skottgluggen, och internationella studenter som deltar i politiska protester riskerar att förlora sina viseringar och bli utvisade. 

Så gott som alla vi träffade var djupt oroade över vad som pågår. Även om vi vet att privata donationer och filantropi spelar en stor roll i USA, står den federala regeringen för betydande forskningsanslag, genom t.ex. National Institutes of Health, National Science Foundation, Department of Energy, och National Oceanic and Atmospheric Administration. Dessa och andra myndigheter har fått sänkta anslag, och finansieringen för olika projekt har dragits tillbaka. Frågan om indirekta kostnader har blivit central. De har sänkts väsentligt, vilket gör att forskningsprojekten måste bantas mycket kraftigt eller inte kan genomföras alls.  Osäkerheten har lett till att många universitet har infört anställningsstopp och/eller avskedat personal. Antagning till forskarutbildningarna har minskat eller frusits. Detta gäller även på privata, resursrika universitet som Harvard eller Johns Hopkins. 

Förändringarna går med hög hastighet, vilket gör det svårt att överblicka vad som händer. Administrationen har bl.a. riktat in sig på vad man uppfattar som politiserad forskning (woke), och referenser till t.ex. mångfald, genus och ras har rensats bort, och har t.ex. beordrat att Columbias institution för studier av Mellanöstern, Sydasien och Afrika (MESAAS) skall förändras och sättas under ett förvaltarskap.  Om inte så sker, riskerar Columbia att förlora betydande summor i federala forskningsmedel. Här finns en klar koppling till protesterna mot Gazakriget, och en direkt bestraffning av ett enskilt universitet som har skakat om ordentligt bland andra lärosäten. 

Den akademiska friheten är satt under stark press.  I januari gjorde Association of American Universities, en intresseorganisation för de 71 ledande forskningsuniversiteten och vars ordförande Barbara Snyder vi träffade, ett mycket skarpt uttalande om vikten av att göra motstånd (https://www.aaup.org/report/against-anticipatory-obedience).  AAU varnar för vad Yale-historikern Timothy Snyder kallar ”anticipatory obedience”, dvs att anpassa sig redan innan beslut har fattats. AAU är också del i den rättsprocess som pågår för att förhindra regeringen att inställa redan beslutade utbetalningar av forskningsanslag. Barbara Snyders kommentar att hon aldrig kunnat tänka sig att AAU skulle stämma den federala regeringen som i över ett halvsekel spelat en så stor roll för att befästa den amerikanska ställningen inom forskning och innovation, är talande. 

Vilka slutsatser kan man dra? Den amerikanska akademin är under attack, och förtroendet för universitetet och vetenskap går ner i USA. En huvudledare i New York Times talar t.o.m. om “The Authoritarian Endgame on Higher Education” (https://www.nytimes.com/2025/03/15/opinion/trump-research-cuts.html). 

Många av våra i och för sig oroliga interlokutörer rådde oss ändå att ha lite is i magen och vänta och se vilka konsekvenserna faktiskt blir. Kanske är de lite rosenkindade. Universitetens ställning är en del av Trump-administrationens attack på den federala staten i stort, och delvis beroende av kommande utslag i Högsta domstolen. 

Vi måste dock vara beredda på att stora förändringar kommer att ske. Frågan om vi har vad Lars Strannegård i DN nyligen kallade ett ”Einstein moment”, nämligen att utnyttja möjligheterna att rekrytera kompetens från USA till Sverige, var också på tapeten. Här menade många att det främst är bland de yngre forskarna som kan tänka sig att flytta utomlands som vi skulle kunna hitta intresserade kandidater. Alternativet för unga begåvningar kan också vara att byta karriär och söka sig utanför akademin. 

Samstämmiga röster från våra samtal med bl.a. Harvard, Broad Institute, AAU, University of Maryland, The New York Academy of Sciences talade om behovet att vidmakthålla internationella kontakter, bl.a. med Europa och Sverige. Forskningsimpulserna har över tid gått fram och tillbaka över Atlanten.  De humboldtska universitetstraditionerna från Tyskland påverkade framväxten av de moderna forskningsintensiva amerikanska universiteten vid slutet av 1800-talet. Dessa universitetet har sedan mitten av 1900-talet i ett sorts partnerskap med den federala regeringen utvecklats till världsledande och världsdominerande institutioner, och dragit till sig forskare från hela världen. 

Frågan som inställer sig är om de nuvarande akademiska kontinentalplattorna håller på att förskjutas nu. Är den amerikanska dominansen hotad?  Kanske vänder strömmarna, när amerikanska kollegor nu tittar mot t.ex. Europa för stöd.  I dessa svåra tider blir samarbeten extra viktiga som ”livlinor”, som en person formulerade det.  Det var slående med vilken välvilja som vi mottogs, och hur starkt intresset var för att samspela oss. ”We need you”, som någon sa.  Ett kvardröjande intryck är betydelsen av den internationella vetenskapliga gemenskapen, och att den kan vara en motkraft mot auktoritära och anti-intellektuella rörelser i vår samtid.

Idag har Uppsala universitet över 50 000 studenter. De har alla kommit till oss för att utbilda sig, för att lära sig, för att förbereda sig för arbetslivet – inom akademin eller någon annanstans. 

Det kan vara värt att stanna upp och reflektera över det stora ansvar som vi har och hur vi gemensamt formar framtiden genom undervisning och genom att skapa de utbildningar som studenterna strömmar till.

Som rektor saknar jag undervisningen. I mötet med studenterna får jag kontakt med det som gjorde att jag själv valde att studera och sedan forska. I klassrummet testar jag mina synsätt och mina förklaringsmodeller. Det är både utvecklande och svårt. Det är också i mötena med andra som studenterna lär sig att växla perspektiv, det är i diskussionerna som vi ser att det som tycktes självklart är möjligt att se på ett annat sätt, att det som var svårt kan bli lätt om vi byter tankemodell. 

I min erfarenhet har jag, som många andra, konstaterat att en viktig kraft i undervisningen är just sammansättningen av gruppen. En grupp med studenter med annan kulturell bakgrund, från ett annat land, med andra traditioner och erfarenheter kan vara väldigt berikande och i en forskargrupp kan det ibland vara avgörande med de perspektiv som kommer ur att leva i ett samhälle som har andra prioriteringar än vårt. 

Inom universitetet är det här en självklarhet egentligen. Därför har vi under lång tid etablerat samarbeten med en stor mängd universitet och nätverk. Förra hösten var jag på en träff i Venedig med en grupp studenter som läser det som heter: The European Master’s Programme in Human Rights and Democratisation. Vi är över 40 universitet som erbjuder våra studenter att samlas i Italien för att tillsammans angripa ett ämne som berör oss alla, innan studenterna får lära känna andra länders universitet på en utbytestermin. Dynamiken i grupperna är fantastisk och perspektiven många, har jag förstått. Vi har också NOHA – ett universitetsnätverk för att stärka professionalism inom humanitära insatser. Här kan man till exempel gå programmet: Joint Master’s Degree in International Humanitarian Action. Inom Enlight arbetar vi tillsammans med andra europeiska universitet för att skapa bättre förutsättningar för gemensamma utbildningar. 

Det finns många fler möjligheter för internationella utbyten, men min poäng är att vi ibland glömmer att se betydelsen av det öppna och nyfikna system som vårat universitet är en del av. Vi har ett ansvar att undervisa på hög nivå, forskningsnära och på vetenskaplig grund. Vi har samtidigt ett ansvar att vara del av det internationella projekt som handlar om att höja kunskapsnivån i världen. I samarbeten kan vi bidra med vårt, i det gemensamma kan vi få ta del av andras framsteg. När vi möts och diskuterar skapas förutsättningar för utbyte av kunskap men det är framförallt när vi får vår världsbild justerad som utbildning kan transformeras till bildning.

Den nya forskningspropositionen innehöll ökade anslag från statskassan till forskningen i Sverige. Tidigare har anslagen i större utsträckning gått direkt till lärosätena, men nu kommer en större andel att fördelas via de statliga forskningsfinansiärerna. Det innebär en viktig skillnad som vi vid Uppsala universitet måste ta till oss. 

Konkurrensen kommer att öka. Det leder till att vi behöver skicka in fler ansökningar och bli ännu mer aktiva i att formulera forskningsprojekt. Vi vet av erfarenhet att Uppsala universitet får lika bra utdelning och ibland bättre än andra universitet på tvärvetenskapliga ansökningar till Formas, till exempel, men att andelen ansökningar är färre än de andra svenska lärosätenas. Det behöver vi ändra på och en del i detta är som många vet satsningen på UUniFI. En annan viktig satsning är att vi har fått ett nytt forskningsstöd. Sedan årsskiftet finns en ny chef – Johan Kreuger – i ledningen för den avdelning som nu heter Avdelningen för forsknings- och samverkansstöd. Uppdraget är stort och viktigt – bland annat att tillsammans med forskningsstödet vid vetenskapsområdena ge stöd och råd till forskare att formulera ansökningar som kan få finansiering. I samband med detta finns en annan utmaning att lyfta.

Jämfört med andra lärosäten sjunker vår andel artiklar som tillhör de tio procent mest citerade. Det påverkar vår position som lärosäte internationellt. Här behöver vi bli bättre och hitta strategier för att vända trenden. 

Varje år har vi inom universitetet en så kallad Grants Day. På den senaste berättade jag om min egen erfarenhet av att sitta i kommittéer som tar hand om ansökningar. Jag berättade att processen är effektiv och att det för rutinerade bedömare många gånger bara tar ett par minuter att avgöra om en ansökan är intressant. I min erfarenhet har en bra ansökan en tydlig idé; den sökande kommer snabbt till saken; en bra ansökan visar på självförtroende. Om du söker och inte får gehör men samtidigt tror på din idé – sök igen och lär av de kommentarer du får. Kanske är du för mångordig, kanske ska du byta vinkel.

Utnyttja dina kollegers erfarenheter, be om hjälp, använd dig av det stöd som finns inom universitetet. 

På Grants Day summerade jag mina erfarenheter I en tipslista:

• Find your passion
• Talk about your ideas with people you trust
• Write applications
• Learn from the feedback you get
• Apply again
• And again

• Every ‘no ‘is just a station on the road to a ‘yes’.

Jag vet inte om du har nytta av mina råd, men en sak vill jag understryka: Med forskningspropositionen befinner vi oss i en situation där universitetets forskare behöver visa framfötterna. Vi kommer att göra det bra och universitetet kommer också att utvecklas i processen. Min förhoppning är att vi också kommer att arbeta mera i projekt som utnyttjar den bredd som är unik för Uppsala universitet. Gör vi det kommer den nya modell som forskningspropositionen innebär att vara till stor nytta för oss. 

Julen är här och förhoppningsvis bjuder helgerna på välförtjänt vila. Vi vill tacka alla medarbetare för ett intensivt år. 

Här vid vårt universitet har vi haft mycket att glädjas över. På bilden som togs förra veckan står vi på slottet, redo för att äta lunch i sällskap med några av årets Nobelpristagare – en fin tradition och ett viktigt tillfälle att träffas och inspireras. Under året har vi glatts över alla studenter som kommit till oss för att utbilda sig, forskningsprojekt som vidgat kunskapens perspektiv, nya doktorer och professorer som kommer att driva forskningen och undervisningen framåt. Vi har firat framgångar, sörjt misslyckanden, uppskattat samsyn, konstaterat oenighet, diskuterat, debatterat, argumenterat, forskat, undervisat, examinerat, förvaltat, utvecklat, administrerat och knegat på.

Tack alla ni som bidrar till vårt gemensamma fantastiska Uppsala universitet.  

Vi ses igen 2025! 

För en vecka sedan samlades hela Sveriges universitets och högskolors högsta ledningspersoner här i Uppsala. Det var med anledning av SUHF:s årliga förbundsförsamling. Vid dessa möten är det brukligt att det lärosäte som är värd för mötet väljer ett tema som kan intressera och engagera. Vi valde: Demokrati och globalt engagemang inom akademin. 

Dagen var delad i sessioner. Den första hade rubriken: Om nutida ideal inom demokrati och akademins globala engagemang, med talarna: Linda Wedlin (UU), Malek Finn Khan (FOI) samt Ulrika Björkstén (Vetenskap & Allmänhet). Den andra: Om demokrati och politik i akademin, och på campus, med talarna Anne Ramberg (UU) och Cecilia Uddén (SR). Därefter följde ett panelsamtal med studentperspektiv om temat. Deltog gjorde: Rasmus Lindstedt, SFS, Isidore Brommare, Utrikespolitiska Föreningen, Arvid Rutgersson, UPaD, Hedda Ottesen (doktorand i global hälsa), Sara Holmström (doktorand i offentlig rätt) Robert Egnell (FHS), Linda Wedlin. Dagen avslutades med ett samtal med tidigare minister Leif Pagrotsky.

Under sessionerna var det många svåra frågor som lyftes fram och diskuterades. Som det ofta blir fastnade några formuleringar mer än andra. Linda Wedlin berättade om hur hon brukar hålla en brandtalsföreläsning till studenterna om vad akademisk utbildning är, om forskningens villkor och om den vetenskapliga metoden. Hon lyfte fram hur vi inom akademin ska låta argument mötas – inte åsikter, hur det inte ska spela någon roll vem som säger något utan bara hur argumentet håller eller inte håller. Cecilia Uddén, i sin tur, talade om att man brukar säga att det första offret i ett krig är sanningen, men att det inte längre är ett bra uttryck. Hon sa att det i dagens polariserade värld är många som gör anspråk på att äga det de kallar sanning och att man istället kan konstatera att det inte är sanningen utan tvivlet som offras först. Ifrågasättandet av den egna ståndpunktens riktighet är det som dör i anfallets första våg. 

Sedan dess har jag funderat på det som sas. 

Den vetenskapliga metoden
Den vetenskapliga metoden beskrivs på olika sätt inom olika discipliner, men alla har gemensamt att de beskriver system för att närma sig något sannare, mer korrekt än det som fanns tidigare. Jag har använt mig av en modell i tre steg: 

1. Observation/idé/nyfikenhet
2. Hypotes/modell
3. Test

Sen kommer nästa sväng. Re-search. Resultatet av 3 blir en ny utgångspunkt under 1. Så snurrar det på. 

Insikten är att det vi vet är närmevärden. Kunskapen och vetenskapen är en strävan mot det objektivt sanna – som vi aldrig kan vara säkra på vad det är. Med nyfiken blick letar vi svar och brister i våra modeller och argument. I allt vi gör finns nyfikenheten som sporre och tvivlet som motor. Det är också min drivkraft. 

Därför var Linda Wedlins ord om brandtalet till studenterna och Cecilia Uddéns ord om tvivlet som går förlorat i vår polariserade värld ord som fick mig att reagera. 

Demokratin och vår roll
De senaste åren har vi talat mycket om hur demokratin hotas, hur algoritmerna gör att vi hamnar i bubblor ännu mer än tidigare, hur polariseringen gör att samtalen inte blir annat än replikskiften. Vi ser hur en forskares data ställs mot åsikter, som om de hade samma värde och tillhör samma spelplan. Äpplen jämförs med päron, det direkta mötet mellan argument blir lidande och diskussionen blir en åsiktslista från involverade parter som hävdas utan att ifrågasättas. 

Jag tänker att vi inom akademin har mer att förlora än många andra på den här utvecklingen. Universitetet är ingen isolerad ö och när vi dras med i en megafonkultur där individens varumärke framhävs mer än argumentens värde riskerar vi i förlängningen en åsiktsfundamentalism och en utarmning av det undersökande och utforskande som utgör basen för all akademisk verksamhet. 

Min åsikt har alltid varit att likriktning ofta är skadligt. Jag tror att det är sant att debattklimatet i vårt land lider av bristen på öppenhet för att ompröva våra ståndpunkter och att vi behöver samtala mer över generationsgränser. Inom akademin uppfattar jag att det finns ett glapp mellan påståendet att vilja ha ett öppet samtalsklimat och dialog och hur det i praktiken går till. Vi visar ibland överdriven hänsyn i viljan att inte såra istället för att etablera ett samtalsklimat där utgångspunkten är att alla vill väl, men att vi kan ha olika synsätt. Jag tror också att det i förlängningen är farligt att likställa åsikter med argument och jag vet, med säkerhet, att det finns en uppgift för oss som lärosäte att förklara skillnaden. 

Utan tvivel är man inte klok, sa Tage Danielsson. 

Alla pratar AI, överallt och med olika agendor. Mönstret känns igen från tidigare introduktioner av ny teknik. Å ena sidan finns skyhöga förväntningar, å andra sidan stor oro. Risker och möjligheter debatteras. Mitt i utvecklingen står vi som universitet.

När universitetet för fem år sedan bildade ett universitetsgemensamt centrum, AI4Research, hade pratet om AI börjat ta fart på riktigt. Redan då hade tekniken med Artificiell intelligens sedan ganska lång tid tillbaka nyttjas inom en mängd områden vid vårt universitet och nu skulle AI tillämpas inom flera forskningsprojekt. I samhällsdebatten spekulerades det vilt, kunskap spreds och förståelsen ökade och många vädrade farhågor. 

I snabbt tempo har vi fått lära oss programvaror och hittat tillämpningar – såsom den AI-robot som hjälper till med diarieföringen. I vardagen använder många av oss verktyg som Chat GTP och liknande för översättningar, för att sammanfatta texter, för att göra presentationer med mera. (Den minnesgode läsaren av rektorsbloggen kommer ihåg att vi skrivit om detta tidigare.)

Att jag tar upp ämnet nu igen handlar om att vi som ett decentraliserat universitet ibland behöver samla ihop oss. 

För samtidigt som det finns stor potential i verktygen och tekniken för att förbättra delar av utbildningen, stödja forskning och skapa mer effektiva administrativa processer har vi ett stort ansvar i att hjälpa till att styra tillämpningarna. Fokuserat och med en kombination av skepsis, försiktighet och entusiasm måste vi se över våra egna arbetssätt, dra nytta av nya AI-verktyg, men också hantera farhågor kring kvalitet, säkerhet, juridik, etik och moral med mera. Ett bra exempel och en viktig problematik som vi hittills klarat väl, efter prorektors och disciplinnämndens hantering i vintras, handlar om fusk i undervisningen. Steg för steg lär vi oss och sprider våra insikter. Ett brett universitet som vårt kan ju bidra med kunskap från flera perspektiv på ett sätt som andra lärosäten inte har möjlighet till. 

Internt har flera röster efterfrågat universitetets förhållningssätt – ett ”statement” som slår fast universitetets syn. Jag är rädd att ett sådant uttalande bara skulle begränsa och snart bli daterat. Men för att vara så tydlig som möjligt: 

Vid Uppsala universitet vill vi skapa en miljö där nya möjligheter med AI utforskas för att gynna våra studenter, personal och samhället i stort. Det innebär att vi vill:

• Uppmuntra till ansvarsfull, etisk användning och testning av generativa AI-verktyg,
• stödja vår personal i att bli AI-kunniga,
• hjälpa studenter att använda generativ AI på ett effektivt, lämpligt sätt i lärandet,
• främja AI-anpassning av undervisning och examination, 
• säkerställa att informationssäkerhet, dataskydd, upphovsrätt, akademisk integritet upprätthålls, 
• samarbeta kring bästa praxis när tekniken och dess tillämpning utvecklas.

Med anledning av allt detta tas nu flera nya initiativ. 

• Den 11 september kommer vi ha ett rektorsseminarium kring frågorna, på medarbetaringången finns tips och råd kring verktyg och frågeställningar. Kanske kan vi förflytta oss från diskussionen och lägga tonvikten på möjligheter istället för risker. 
• Ett framtidsinstitut är under uppbyggnad inom Uppsala University Future Institutes som kommer fokusera på AI ur alla tänkbara perspektiv. Det kommer att omfatta både metodstöd och tvärvetenskaplig forskning. Institutets mål är högsta internationella excellens och en kreativ forskningsmiljö.  
• På webben kommer snart en samlingssida vara klar för alla som vill veta mer kring AI och vart man kan vända sig och få stöd i olika frågor. 

AI ger oss nya möjligheter. Det kommer bli spännande och intressant att se hur universitetet, forskningen, undervisningen och samhället i stort påverkas av nya insikter och tekniker. Vår uppgift är omfattande men bygger på att vi fortsätter göra det vi är bra på, som ligger i vår natur som lärosäte. Vi ska med vetenskapliga metoder, med ett kritiskt förhållningssätt, pröva, ompröva, testa, utvärdera, diskutera och bygg ny kunskap. Det är riktigt intelligent.

---