Författare: Anders Hagfeldt (Sida 2 av 3)

Allt oftare hör vi om hot och trakasserier som riktas mot forskare. Nyligen publicerade tidningen Sjukhusläkaren en granskning av hur medicinska forskare utsätts. Många tvekar inför att kommunicera resultat som kan vara kontroversiella, och under pandemin valde till och med en professor att lämna forskningen efter allvarliga hot. Den här gången var det medicinska forskare som stod i fokus, men hoten förekommer brett.

För exempelvis klimatforskare och genusforskare har trakasserier och hot länge varit vardag, men även gentemot dem har tonläget höjts. Fler ämnesområden drabbas och metoderna är raffinerade. Förra året utsattes till exempel Uppsala universitet för allvarliga attacker mot ett antal offentliga digitala föreläsningar och panelsamtal om Förintelseforskning och om global demokrati. Ett stort antal nazister lyckades organiserat och samordnat ta över och framföra rasistisk våldspropaganda och barnpornografi innan sammankomsterna kunde avbrytas av arrangörerna. Även om nya digitala rum kunde upprättas och samtalen återupptas lyckades sabotörerna med uppsåtet att inkräkta och hota.

Vi lever i en ny digital värld som gör det lätt för extremister, nazister och andra våldsverkare att samordnat sprida propaganda. Enskilda forskare kan effektivt utsättas för massiva drev som sprids i rekordfart över nätet, och desinformation delas snabbare än all faktakoll hinner med. Grupper som sprider missnöje och hat mot vad de uppfattar som politisk korrekthet, rörelser som vi sett växa i västvärlden, har krokat arm med andra grupper som hyser misstro mot demokratiska institutioner och forskningsbaserad kunskap.

Inte sällan är forskning inom humaniora och samhällsvetenskap mer generellt en måltavla för extremisterna. I detta fält forskas om människan i samhället, om globalisering, kultur, religion och konflikter. Den akademiska kunskapen dyker rakt ner i högaktuella rättsliga och kulturella frågor och kan vara politiskt brännbar. Det är lärosätenas uppgift att genom forskning och utbildning förmedla kunskap och inte väja för att den kan vara obekväm för vissa grupper.

De långsiktiga konsekvenserna av hot mot forskare kan förstås bli förödande. Om någon avstår från att påbörja eller genomföra sin forskning på grund av risken för hot, eller undviker samarbete med en utsatt kollega, har angriparna uppnått sitt syfte – att tysta vissa röster. Om forskare drar sig för att anordna utåtriktade aktiviteter, eller om säkerhetsåtgärder blir för kostsamma, krymper utrymmet för det öppna samtalet. Vad händer om hot gör att viss forskning inte bedrivs? Vad händer med vårt samhälle och det öppna demokratiska samtalet? Och vad händer om forskares kunskap inte når allmänhet och beslutsfattare?

Så hur ska vi hantera det växande hotet mot det viktiga öppna samtalet och den akademiska friheten? Vi ser problemet, inser riskerna och förstår möjliga konsekvenser. Vi får därför inte ducka när antidemokratiska krafter tar plats, utan måste snarare öka vårt deltagande i offentligheten. Genom att vägra låta oss skrämmas till tystnad och fortsätta det akademiska samtalet står universiteten upp för det öppna demokratiska samhället. Och vi kan bli bättre på att stötta varandra inom akademin när det blåser. Att stå ensam mot en våg av hat är svårt.

När extrema krafter vill tysta debatten, ska vi bjuda in till fördjupande samtal och debatt om svåra frågor, som motvikt till desinformation och förenklade svar. Där påverkansgrupper blundar för akademisk kunskap gör vi forskningen fritt tillgänglig för samhället. Låter oss självklart granskas och utvärderas och stöter och blöter svåra frågor. Öppenhet och transparens skapar förtroende.

Det är i tider när forskare och kunskap attackeras som värdet av den akademiska friheten blir som tydligast. Vi behöver se till att beslutsfattare, medborgare och andra samhällsaktörer ser betydelsen av en oberoende kritisk röst i samhället och står upp för den. Akademisk frihet är tillsammans med fri press och rättsväsende några av demokratins hörnpelare. Denna samhällets grundval behöver förklaras och försvaras mer än någonsin, och inte bara av universiteten. En autonom akademi med mandat att kritiskt beforska samhället – inklusive våra demokratiska institutioner och dess kritiker – är absolut nödvändig.

Anders Hagfeldt, rektor Uppsala universitet

Tora Holmberg, vicerektor humaniora och samhällsvetenskap, Uppsala universitet

Denna text publicerades 16 mars 2023 som debattartikel i tidningen Publikt.

Igår var ledningsrådet på Gotland. De flesta av oss reste tidigt på morgonen och efter en kortare försening kom vi till ett blåsigt och vintrigt Visby. Dagen skulle handla om den nya organisationen och de möjligheter som vi ser för Campus Gotland. Diskussionerna var genast igång. 

För ett år sedan ungefär kom en utredning gjord av professor Mats Edenius som behandlade hur Campus Gotland skulle kunna utvecklas för att bli en ännu starkare del av vårt stora universitet. I utredningen konstaterar han att det finns en större potential kring vissa områden och att det finns ett behov av profilering. Från universitetsledningens sida har vi tagit till oss det som står i utredningen och tagit fram ett förslag för hur vi tänker oss att organisationen kommer att se ut. Vi presenterade en tidsplan för alla i personalen som var intresserade och hade möten i både stora och mindre grupper. 

Det blev också spännande diskussioner med regionens representanter som vi mötte sist under dagen. 

Mötena innehöll kritiska frågor och en del frustration, men upplevelsen var att det som dominerade var ett stort engagemang och kreativa tankar kring framtiden. 

Efter en lång dag konstaterar jag att det alltid är väldigt intressant och roligt att vara på Gotland och att det känns som om vi lagt en god plattform att bygga vidare på efter de första succéartade tio åren. Jag vill tacka alla som tog sig tid att lyssna, reflektera och samtala. Det är ju i dialog som vi skapar värde för de kreativa tankar och de utmaningar som finns. 

Terminen har rullat igång, studenterna är på plats och vi ser fram emot en spännande vår. Massor kommer att hända. Om drygt en vecka, den 25 januari, kommer Morten Meldal – Nobelpristagare i kemi, 2022 – att föreläsa på BMC. Samma dag hålls den nittonde Hugo Valentin-föreläsningen. Denna gång är det Renée Poznanski, professor emerita i historia vid Ben Gurion University of the Negev som ska tala på temat: ”Survival During the Occupation:
Did the French People Save the Jews?”

Två dagar senare, den 27:e januari, firar vi kunskapens utveckling och vetenskapens metod. Självklart handlar det om vinterpromotionen som vi efter några års uppehåll (på grund av pandemin) åter firar. Inför promotionen kommer flera hedersdoktorer att föreläsa (den 25:e). Ja, ni märker hur det blir och då har jag bara tittat på två dagar under januari månad. Mitt tips är: Håll ögonen på kalendariet. Vid vårt stora universitet händer det alltid saker. Var med, delta, var kritisk, var konstruktiv, var entusiastisk, var engagerad. Välkommen till ett nytt år vid Uppsala universitet.

Hösten är slut, vintern är här, Lucia har kommit och gått och snart kommer jul och nyår. Tiden går fort när man har roligt, heter det ju och med det gamla året i backspegeln kan vi konstatera att det varit ett spännande år fullt av utveckling och händelser inom vårt breda universitet.

Det började lite ovant i pandemins efterdyningar. Plötsligt skulle allt göras som varit omöjligt så länge. Våra efterlängtade och ambitiösa studenter kunde återvända till campusstudier och det rika studentlivet som Uppsala universitet traditionellt erbjuder. Äntligen kunde vi fira Sista april och aldrig har det varit så mycket folk i backen. Underbart att få träffas, men förväntningarna på det nya normala såg så klart lite olika ut. Många har fortsatt arbeta hemifrån vissa dagar, andra är helt tillbaka på plats. Vi har också börjat resa igen, men konstaterar att de digitala verktygen gör att vi ofta kan slippa. Klimathotet hänger över oss och som universitet har vi en viktig roll att spela både genom utbildning och forskning. Samtidigt oroar världsläget. Rysslands krig mot Ukraina är ständigt närvarande och kräver vårt engagemang. Förutsättningarna för livet kan ändras väldigt fort.

Här på hemmaplan har vi gjort mycket intressant och viktigt. Vi har till exempel invigt Alva Myrdal center, Nya Ångström, Precisionsmedicinskt centrum Uppsala, Hero samt Demokrati och högre utbildning. Vi har firat arvet efter Celsius och Skytte och återupptagit Rudbeckdagen, promoverat nya doktorer och installerat professorer, skapat flera nya kompetenscentrum, byggt vidare på våra styrkor och diskuterat framtiden – både visionärt och i praktiken. Utredningen som handlar om Campus Gotlands framtida roll regionalt och inom vårt universitet är klar. Nu ska vi tänka och göra verklighet av visioner och planer.

De sista veckorna har vi haft Nobelpristagare på besök. I tre dagar bjöds vi på föreläsningar på högsta nivå från några av världens främsta. Extra välbesökt var vår alumn Svante Pääbos föreläsning på luciadagen.

När vi summerar konstaterar vi att det har varit fullt upp och en titt i kalendern avslöjar att nästa år ser ut att följa samma mönster. Hur resultaten blir får vi se, men vi noterar att nuet redan nu jagar framtiden och att det kommer an på oss att göra det bästa av det som kommer.

När vi tänker på vilket fantastiskt universitet vi arbetar vid, känner vi oss fulla av tillförsikt. Det är både fascinerande och inspirerande att inse hur mycket vi kan åstadkomma genom allas gemensamma ansträngningar – studenter och medarbetare tillsammans.

Vi ses 2023 med nya krafter. Ta hand om er!

Rektor Anders Hagfeldt
Prorektor Coco Norén
Universitetsdirektör Caroline Sjöberg

Det internationella arbetet vid vårt universitet är omfattande. Vi samarbetar med universitet i hela världen och i våra mål och strategier talas det om internationalisering och behovet av att vara öppna för hela världens studenter och forskare. I hård konkurrens vill Uppsala universitet rekrytera de bästa och berika universitetet med andra nationaliteters erfarenheter och perspektiv. I förra veckan konkretiserades visionen genom ett beslut om Forum för Afrikastudier. Beslutet innebär en nysatsning och en breddning som gör verksamheten till en resurs för hela universitetet. Finansieringen är för fem år framåt och avsikten är:

• att samordna och synliggöra forskning i, om och med Afrika vid Uppsala universitet
• att etablera och koordinera en forskarskola inom Afrikastudier
• att främja utbildning inom Afrikastudier på grund- och avancerad nivå
• att etablera och koordinera strategiska partnerskap, projekt och program med afrikanska universitet

Satsningen ligger också väl i linje med utvecklingen inom nätverket the Guild som vårt universitet varit medskapare av. Nätverket som samlar några av de främsta europeiska universiteten har till uppgift att lyfta akademiernas roll inom EU. Vi talar om förutsättningar, infrastrukturer, finansiering och om fördelning.

Nu har the Guild inlett ett samarbete med ARUA – ett systernätverk för Afrika. Vid ett möte i Kapstaden enades vi om att arbeta med att skapa fokusområden (Clusters of excellence). Meningen är att universitet på båda våra kontinenter jämbördigt ska delta i gemensamma forsknings- och utbildningssatsningar. Vilka områden som Uppsala kommer att satsa på är inte helt fastslaget.

Från ledningen konstaterar vi att nätverk av den här typen får störst genomslag inom universitetet när de fyller ett konkret behov på institutionsnivå. Ju närmare verksamheten, desto större nytta. De som inte gör det uppfattas lätt som top-down och till största delen administrativa konstruktioner. Vi har ett arbete att göra kring förankringen men också ett behov av att föra en diskussion kring vilka nätverk universitetet ska satsa resurser på. Det arbetet är också inlett.   

Protesterna i Iran fortsätter och situationen för våra kollegor och studenter vid iranska universitet i landet är oroande. Upprinnelsen till att protesterna i Iran eskalerat hänger samman med att Mahsa Jîna Amini, en 22-årig kvinna, greps av moralpolis i Teheran. Enligt polisen satt hennes huvudsjal inte korrekt. Misshandeln som följde gripandet ledde till den unga kvinnans död och i solidaritet med henne markerar många sitt missnöje med våldet, regimen och tvånget.

Uppsala universitet sluter upp bakom de fredliga protesterna. Vi kommer alltid att stå trygga i våra värderingar om människors lika värde, yttrandefrihet och demokrati.

Protesterna har mötts med våld, skottlossning och tårgas. Universitetet i Teheran är enligt uppgift stängt och situationen verkar förvärras. Våra tankar är med de utsatta. Tillsammans med alla universitet i Sverige har vi, genom SUHF, markerat att vi förväntar oss valfrihet och yttrandefrihet för våra iranska vänner och en fredlig demokratisk utveckling. Allt annat är oacceptabelt.

Författare som George Orwell, Margaret Atwood, Nadine Gordimer, Toni Morrison – det finns många fler – har med sina berättelser givit oss skrämmande bilder av vad som kan hända när människors yttrandefrihet, antingen muntlig eller skriftlig, tas ifrån dem. Anledningen till att berättelserna påverkar läsarna så starkt är nog att dikten ligger otäckt nära verkligheten. Vi är bara ett fåtal felslut ifrån att författarnas dystopier slår in. Böckerna erbjuder oss samtidigt en spegel och en varningssignal. De skriker till oss att vi måste slå vakt om vår frihet och inte ta den för given.

I FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, artikel 19 står:

Var och en har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att utan ingripande hysa åsikter samt söka, ta emot och sprida information och idéer med hjälp av alla uttrycksmedel och oberoende av gränser.

Det är så vi vill ha det och så ska det vara överallt, men dessvärre är verkligheten inte som den borde. Människor förföljs, hotas, fängslas och torteras på grund av sina åsikter och uttalanden. De som skriver kritiskt försöker regimer tysta. Nobelpristagaren Svetlana Aleksijevitj i Vitryssland, anklagades nyligen för extremism, Salman Rushdie attackerades på en scen under en föreläsning den 12 augusti. Exemplen är många och skrämmande.

Uppsala universitet har en viktig roll i att vara en motkraft till slutenhet, censur och dumhet. Idag inleds en konferens arrangerad av PEN. Den världsomfattande föreningen för skribenter (PEN stod ursprungligen för Poets, Essayists, Novelists) har till syfte att främja vänskap och intellektuellt utbyte mellan skribenter, upplysa om litteraturens roll för ömsesidig förståelse och världskultur samt kämpa för yttrandefriheten och försvara skribenter som förtrycks, fängslas och ibland dödas för sina åsikter. PEN är dessutom världens äldsta människorättsorganisation och världens äldsta internationella litterära organisation. Konferensen samlar besökare från hela världen och jag är stolt och glad över att vi kan upplåta våra fina lokaler till konferensen som ett praktiskt bidrag till försvaret av demokrati och yttrandefrihet.

Jag vill välkomna PEN och alla deras medlemmar till Uppsala och till vårt universitet.

Konferensens öppna program finns här.

Idag välkomnar vi för första gången en AI som gästbloggare på Rektorsbloggen. Förutom några små justeringar är det AI:ns text rakt igenom.

Fortsätt läsa

Det har varit en spännande och annorlunda vår. Mycket som ställdes in under pandemin har blivit av under de senaste månaderna. På många sätt har vi fått uppleva universitetet på nytt genom att det digitala åter blivit analogt. Det har varit både roligt och intensivt.

I ledningen har vi känt av ett uppdämt behov av att mötas och därför har vi försökt att svara ja till så många inbjudningar som möjligt och ansträngt oss för att vara tillgängliga och närvarande. Också det har bidragit till att våren varit rolig och intensiv – men mest rolig. 

Överallt har vi mött engagerade, visionära medarbetare och studenter som vill mycket och som har stora och spännande planer för vårt gemensamma universitet. Bland våra huvuduppgifter är jämkningen av alla dessa kreativa tankar kanske den viktigaste och svåraste. Vilken väg ska vi välja för framtiden? I det arbetet har vi haft stor hjälp av många kunniga medarbetare. Det känns tryggt och bra.

Att vara rektor och prorektor för Uppsala universitet är ett privilegium. Varje dag bjuder på överraskningar och insikter. I vårt stora universitet finns så mycket att upptäcka och engagera sig i. Vi följer utvecklingen nära och varje dag finns skäl att känna stolthet. Vår ambition är, och har varit, att mötas och samtala i så stor utsträckning som möjligt. Vi hoppas att vi hinner möta många fler av alla er som läser det här brevet under hösten.

Till dess hoppas vi att ni får en underbar sommar med vila och harmoni.

Rektor Anders Hagfeldt och Prorektor Coco Norén

Denna text av Tora Holmberg och Anders Hagfeldt publicerades igår på Aftonbladet Kultur.

I början av året utsattes Uppsala universitet för allvarliga attacker på ett antal offentliga digitala föreläsningar och panelsamtal. Med rasistisk våldspropaganda och barnpornografi lyckades utomstående ta över dessa sammankomster. De kallade sig nazister och deras syfte var att skrämma till tystnad och stänga ner. Att attackerna var samordnade och organiserade var uppenbart. Det var seminarier om förintelseforskning och om global demokrati som attackerades. I samtliga fall var det många anonyma inkräktare som tog sin in samtidigt, i ett fall fler än hundra. På ett sätt lyckades de med sitt uppsåt. Föreläsningarna fick avbrytas. Deltagare blev chockade och rädda. Men inkräktarna lyckades inte helt. Nya digitala rum upprättades och samtalen kunde återupptas.

Konsekvenserna av liknande attacker är förutom deltagarnas traumatiska erfarenheter potentiellt förödande. Forskare drar sig för att anordna utåtriktade arrangemang. Ökade säkerhetsåtgärder för med sig att deltagare måste föranmäla sig, inte kan delta i samtal och på andra sätt interagera med föreläsare. Kort sagt, utrymmet för det öppna akademiska samtalet riskerar att krympa.

Hat och hot om våld mot forskare är dessvärre ingen ny företeelse och drabbar kollegor i andra delar av världen värre än oss. Men vi lever i en ny digital värld som möjliggör effektivare attacker. Extremister, nazister och andra våldsverkare kan organisera sig och sprida sin propaganda över hela världen på ett samordnat sätt. Rörelser som vi redan före pandemin såg växa i västvärlden, grupper som sprider missnöje, misstro och även hat mot vad de uppfattar som politisk korrekthet, har krokat arm med andra grupper med misstro mot demokratiska institutioner och forskningsbaserad kunskap.

Det är inte en slump att humaniora och samhällsvetenskap är en måltavla för extremisterna. Vi forskar om människan i samhället, globalisering, och kulturmöten och den akademiska kunskapen kan vara politiskt brännbar. Den dyker rakt ner i aktuella legala och kulturella frågor. Det finns en stor utmaning att ta oss an den rasism och diskriminering mot vissa grupper i samhället som vi ser i många västerländska länder. Hatet får spridning i rekordfart i ett medielandskap där information och desinformation delas snabbare än faktakollen hinner med. Universiteten behöver fortsätta forska om extremism och våld, rasism, sexism och diskriminering. Att studera och analysera dessa och liknande samhällsutmaningar är inte att politisera det akademiska samtalet. Tvärtom är det en självklar uppgift att motverka en sådan politisering. Det som ses som god forskning och viktig utbildning ska inte styras av de senaste politiska målen eller av vad som prioriteras av den regering som för närvarande sitter på makten. En oberoende akademi med mandat att kritiskt beforska samhällets olika aktörer – inklusive våra demokratiska institutioner och dess kritiker – är absolut nödvändig. Akademisk frihet är tillsammans med oberoende press och rättsväsende några av demokratins hörnpelare. Denna samhällets grundval behöver förklaras och försvaras mer än någonsin och inte bara av universiteten.

Det är i tider när forskare attackeras som värdet av den akademiska friheten och det nödvändiga oberoendet från statlig eller annan styrning blir som tydligast. Där extrema rörelser vill tysta den öppna debatten, välkomnar vi mer debatt och dialog. Där de vill misstänkliggöra akademisk kunskap, vill vi låta forskningen vara fritt tillgänglig och till gagn för samhället och allmänheten. Vi värnar oberoende kritisk granskning och utvärdering av forskning och utbildning, en viktig process för såväl högsta kvalitet som omvärldens förtroende. Öppenhet och transparens måste vara norm. De attacker som vi erfarit måste därför tas på största allvar, de underminerar och avbryter processer av öppen kritisk dialog, granskning och debatt.

Så vad kan göras för att hantera det ökande hotet mot det viktiga öppna samtalet och den akademiska friheten? Vi vet vad som händer och vi vet vad vi som forskare och akademi ska göra. Inte ducka när antidemokratiska krafter tar plats, utan snarare öka vårt deltagande i offentligheten. Erbjuda öppna fördjupande samtal och debatt om svåra frågor, som motvikt till förenklade tvärsäkra svar från påverkansgrupper. Genom att vägra låta oss skrämmas till tystnad och fortsätta det akademiska samtalet står universiteten upp för det öppna demokratiska samhället.

Tora Holmberg, vicerektor humaniora och samhällsvetenskap, Uppsala universitet

Anders Hagfeldt, rektor Uppsala universitet